29 augusti - nio dagar sen.
Hej ..
Nu har jag inte skrivit på hur länge som helst. Skolan har iaf börjat & det går bra!
Jag blir bara så sjukt förbannad på folk som inte hjälper till när det kallas grupparbete.
Denna helgen ska jag bara va hemma, för lillebror är här denna helgen. Sen kommer Linda & lilla Selma som kanske ska sova här. Kanske blir jobbigt eftersom jag numera sover i soffan. Men whatahek.
Jag är så djupt nere nu .. du gick bara iväg utan mig . Du lämnade mig helt ensam .. allt som finns kvar är våra minnen. Jag älskar dig som natten älskar mörkret och dagen älskar ljuset .. Jag älskar dig genom mina andetag, mitt leende, mina tårar – av hela mitt liv. Var tog allt vägen ? Jag håller dig för tätt intill mitt hjärta, men jag kan verkligen inte hjälpa det .. du var mitt liv. Nu vet jag inte längre vad jag lever för. Vilket har fått en del konsekvenser.
Sover på soffan var natt .. kan inte vara inne på mitt rum .. alla dessa nätter utan dig .. gör mig så otroligt tom. Du har lämnat ett så stort hål kvar i mig att jag inte vet hur det ska lagas. Jag saknar din närhet, att få krama om dig, och känna din värme .. känna hur dina hjärtslag slår .. du är fan allt .. Varför ? Varför känns det som om det var sista gången jag fick krama om dig, du var så varm, och höll om mig så hårt. Du viskade tyst till mig : ”Ta hand om dig!”. Jag grät .. Du gick din väg .. jag satt kvar och bröt ihop ännu mer .. älskling var detta sista andetaget?
